SORHIN LYRICS

1. Godhetens Fall

Så kallt och ôde, denna natt skall dôden gro
Aldrig mer ska solen skina, aldrig mer
Till intet, trevande jorden faller i ro
Aldrig mer ska ljuset pina
När ekden från andra sidan bränner dess bo

Till flykt, Kristus och de tolv tar
Allsmäktige herre, fôrlorad och stupad
Rôken stiger under himlen så klar

Evig äro denna nattsliga rit
Rus så starkt, fôr alltid i vener flyta
Andlig tystnad, mina tankar flyter fritt

Låt aldrig ljuset återigen be
I panik det ska môta sitt slut
Vision så kristall klar, låt mina ôgon se

2. Nar Helvetet Kallar

Jag blickar ut från berget fjärran
Och hôr ett skrik i den nattsliga tystnaden
Jag lättar mina vingar
Och flyger ôver nordlandets frusna vidder
Jag hôr vargens ylande tjut,
Eka mellan de nakna träden
Jag ser dôdens mäktiga tron,
Resas på det vidsträckta landskapet

Som ett monument af sten
Där i natten jag såg dess sken
Ôdelagda är gryningsljusets strålar
Där i skogen demoner vrålar

Hôga djupa mäktiga skog
Där Guds skapelser dog
Môrka dystra vidsträckta land
Där môrkrets väsen vandrar i hand

Jag svävar ensam genom en dunkel
Och môrkt frysande himmel
Jag känner vreden
Och min kraft stärks ännu mer
Jag speglar dôden och dess rike
I varje blick jag kasta
Jag befriar min själ från kropp och blod
Och fångas af môrkrets sylvassa klor

3. ...Och Om Naten Min Sjal Dansar

Det är natten
då månen vilar i dimma
Djupa dalar omger mig
i môrka och bistra stunder
Dit skuggor aldrig når
min själ fôralltid dansa

Och på fjället, träden breder ut sig
till en evig skog framfôr mig
Med fackla i hand, på min stig jag vandrar
tills môrkret lägger sin slôja ôver mig

I ensamhet, mot slutet jag färdas
Ljusets strålar soom vatten rinna af mig

Ett sken,
lyser på mig
i mitt hjärta, i min själ
en port,
står på glänt
i mitt hjärta, i min själ

En reflexion af tankar
och känslor
speglas i tystnadens glans
Med vidôppna vener
och fruset blod
in i okändheten jag far

4. Svartvintras

Vinter natt, så kall
och evigt dyster
fôr mig bort på frostiga vingar
Vinter skog, så môrk
och evigt sôrjande
fôr mig till hjärtat af dôdens rike

I en epok där môrkret strålar så mäktigt
där snôn faller tät
och betäcker markens frusna jord
I en epok där skuggor aldrig vaknar
där horisonten lyser svart
och sorgen dränker glädjen

Vinter vind, så stark
och genomträngande
Kom och ta mig bort
Vinter sômn, så djup
och mäktig
Vagga mig i dôdens famn

I en epok där natten aldrig kommer att tryta
Där änglars vingar fôr alltid frysa
och de af ljuset borta är
I en epok där himlens hôjd i låga stå
Där môrkret tränger djupt
och ôdelägger guds lilla skara

TILLS DODEN ER ALLA TAR

Natten faller genom min frusna själ
Djupt inom mig hôr jag dess kall
Jag far från min kropp, tillfredsställd och stark
Iklädd dôdens mantel så svart
Allt blomstrande liv som aska blåses bort
Med ett vingsvep, livet i ruiner falla

All vår smärta är nu fôr er gjord
Smärta som aldrig dôr, smärta som tränger djupt
Tills dôden er alla tar

Fôljeslagare af den falske svage profet
Som givit oss all avsky och fôrakt
Era liv snart sin bane kommer att môta
Vart ni än fôrsôker gômma, dôden er ser
Knivar ska genomborra era hjärtan svaga
Och det liv han sägs ha skapat ska i rädsla fly

All vår smärta är nu fôr er gjord
Smärta som aldrig dôr, smärta som tränger djupt
Tills dôden er alla tar

Vi skuggar solen med vårt hat
Hat som får blommor att vissna
Ingen frid, ingen återvändo
Dôden slukar era själar, syndens vita trälar
Det som en gång var ett kristet liv
Nu djupt i jorden gômmas

5. At Fanders Med Ljusets Skapelser

Môrkret faller ôver Svea vidder
och som vargar vi jagar i natten
Blodet dryper från offer svaga
i denna tid av guds fôrfall

Blott det bleka skenet från månen
reflekterar våra skuggor
När vi far genom djupa skogar
på jakt efter kristet kôtt

Kristet kôtt i käften min
mättar min hunger och lust
Kristet blod i strupen min
släcker min tôrst och längtan
Kristet kôtt i käften min
utplånar allt ert hopp och begär
Kristet blod i strupen min
släcker allt ljus och dess avkomma

Fôr alltid på jakt efter ôdeläggelse
jagar vi vidare i den tomma natten
Ondskan flôdar på vår väg
genom byar och ôver fjäll

Plågade skrik ekar där vi drar fram
blodsbelagd mark breder ut sig efter oss
Blott ett svagt eko kvarstår
när vi helvetet når

6. I Skuggan Af Nattens Herre

Ändlôs vandring i fullmåns skymning
Fängslad af den dunkla natten
Blodsbelagd mark dränker min skugga
Fôrhäxar mitt môrka inre
Pervers njutning när jag plågas
Lågorna snart min själ skall finna

Jag är det besatta môrkret
I skuggan af nattens herre
Jag brinner djupt jävla nere
I skuggan af nattens herre

Ohelig herre af djupets krafter
Fôrnedrare af det goda
Tusen fôrenade själar svurna i blod
Till ditt rike skall komma
Själar svurna att fôralltid härska
Fôrenade där stålet vener snittar

Jag är det besatta môrkret
I skuggan af nattens herre
Jag brinner djupt jävla nere
I skuggan af nattens herre

7. Sand Mig En Angel Att Drapa

Fullmåne,
en vision af Satans ôga
så rund och kall i natten den skina
Fullmåne,
ett sken i môrkret
så stark och skôn är min pina

I detta onaturliga skede
jag dig dräpa i starkaste vrede
Dagens skinande ljus
till graven fara med ett sus
Du som ingenting är värd
jag dig sända på griftefärd

Bedrôvelse,
när allt faller i kras
Vemod,
ditt sinnes stora ras
Tragedi,
när ditt slut är nära
Dôden,
en viktigt vis lära

Din kropp,
i eld och låga den brinna
Din tid,
i aska och stoft den fôrsvinna
Min själ,
i nattens môrker den jaga
Min skrift,
nu läses som dôdens saga

8. Skogsgriftens Rike

En trolsk tystnad sänker sig
ôver landet af en svunnen tid
En skugga kastas af vindarna
genom skogens djup den fara
Månljuset glimrar mellan träden
skenet så starkt det stråla

Där livet tar farväl, fôrenas helvetet
nattsliga stigar breder ut dess vägar
En färd genom livlôsa vidder
Ljuset är passerat och släckt

Kistan i jorden den ligga
kroppen är lämnad och begravd
Dôdens lyster, omsluter
min väg att vandra
Ledd af môrkret, jag slutligen
fann min tid och plats

Där slutet nalkas, fôrenas helvetet
Där ôppnas dôdens port framfôr mig
Där fôrblir môrkret evigt inom mig
och skogens grav min själ befriar

9. I Det Glimrande Morkrets Djup

Ôver blodsdränkta vidder kala
Glimrande land, bered min väg af sorg
Kära smärta, låt min själ till dig dala
Långt där borta, jag skymtar dôdens borg

Môrker! I mitt hjärta, träd fram!
Dränk mig i din sorg, svep ditt kalla täcke ôver mig
Sakta, djupare jag sjunka
Bägare fylls med blod, natten mig tar

Môrker! I denna eviga natt
Sveper som dimma, ôver forna fôrglômda tider
Längtan, fôrde mig hit
Dôden fryser min kropp, mina ôgon svartnar

Jag faller djupare och djupare
En kall hand mig till slut gripa
Inget liv berôr mig, inget ljus mig når
I det glimrande môrkrets djup







SORHIN LYRICS