RAUBTIER LYRICS

1. Bärsärkagång

Av mjödet tagen med klingan dragen
jag väntar dagen i björnens skinn.
Jag stympar armar, jag river tarmar
där striden larmar, jag stormar in.
Jag mördar björnen, jag matar örnen
bland snår och törner, i vind och köld.
Stark i anden så väl som handen
går jag mot branden för utan sköld.

Korpar, korpar se mig nu korpar,
i skenet glimmar blodigt svärd.
Korpar, korpar se mig nu korpar,
jag skrattar åt min hädanfärd.

Bärsärkagång, bärsärkagång
Bärsärkagång, bärsärk.
Bärsärkagång, jag går bärsärkagång.
Bärsärkagång, bärsärk.

Av fröjden driven, av nordan riven
av Odin given min björnahamn.
Det är där det gällas, som Odin kallas
men en skall falla, jag hör mitt namn.
När vargen yla, jag känner kyla
av näckens skrattande dödens frest.
Ty odlat söner med rikets böner
och gråter icket till vinterkvist.

Korpar, korpar se mig nu korpar,
i skenet glimmar blodigt svärd.
Korpar, korpar se mig nu korpar,
jag skrattar åt min hädanfärd.

Bärsärkagång, bärsärkagång
Bärsärkagång, bärsärk.
Bärsärkagång, jag går bärsärkagång.
Bärsärkagång, bärsärk.

Korpar, korpar se mig nu korpar,
i skenet glimmar blodigt svärd.
Korpar, korpar se mig nu korpar,
jag skrattar åt min hädanfärd.

Bärsärkagång, bärsärkagång
Bärsärkagång, bärsärk
Bärsärkagång, jag går bärsärkagång
Bärsärkagång, bärsärk

Bärsärkagång
Korpar, korpar
Bärsärkagång
Se mig nu, korpar
Bärsärkagång, bärsärk
Bärsärkagång
Korpar, korpar
Jag går bärsärkagång
Se mig nu, korpar
Bärsärkagång, bärsärk

2. Bothniablod

Här ryter nordan likt som björnen över tundran.
Här piskar snön vart sinne hårt som inlandsis.
Här väcker norrsken våran vördnad och förundran.
Och här har överlevnaden ett pris.
Ja, här har överlevnaden ett pris.

Den varg i flocken som ej bidrar under jakten.
Förverkar rätten att till lyan krypa ned.
Ty den som viker av ifrån den hårda pakten.
Han är dömd och han dör allena med.
Ja, han är dömd och han dör allena med.

Men ingenting kan förändra att,
vi står på förfäders mark.
Gudarna vakar över oss i natt.
Ännu är livslågan stark.
I köld och storm jagar hungriga vargar.
I fäders spår rinner Bothniablod.
I vridna käftar som river och sargar.
När död är kraft och levnadsmod.
Bothniablod.

Du som i tron om att vårat liv är något annat.
En blott en kamp för överlevnad varje dag.
Du dväljs i dunkel som förevigt är förbannat.
Och i mörkret bliver livets låga vag.
Ja, i mörkret bliver livets låga vag.

Men ingenting kan förändra att,
vi står på förfäders mark.
Gudarna vakar över oss i natt.
Ännu är livslågan stark.
I köld och storm jagar hungriga vargar.
I fäders spår rinner Bothniablod.
I vridna käftar som river och sargar.
När död är kraft och levnadsmod.
Bothniablod.

Nej ingenting kan förändra att,
vi står på förfäders mark.
Gudarna vakar över oss i natt.
Ännu är livslågan stark.
I köld och storm jagar hungriga vargar.
I fäders spår rinner Bothniablod.
I vridna käftar som river och sargar.
När död är kraft och levnadsmod.
Bothniablod.

3. Den Sista Kulan

Jag har ett särskilt litet trick
När sista smällen blir ett klick
Den dag mitt uppror är förbi
Och det är dags för min sorti

Ni har bestulit mig på allt
Jag har betalat tusenfalt
Men när min utväg suddats ut
Och när mitt förråd av bly och krut
Här börjat närma sig sitt slut

Den sista kulan har jag kvar
Den som ska ända mina dar
Om ni allt annat från mig tar
Den lust att leva som jag har
Den sista kulan har jag kvar

Vart hän gick sans och sunt förnuft?
De kvävdes i förpestad luft
Allt byttes ut till övermakt
Men nu är sista ordet sagt
Jag ger mig aldrig någonsin
Här skall ni aldrig komma in!
Så många jag kan tar jag med mig ner
Går inte levande med er

[3x]
Den sista kulan har jag kvar
Den som ska ända mina dar
Om ni allt annat från mig tar
Den lust att leva som jag har
Den sista kulan har jag kvar

4. Levande Död

Den starke lever ej längre än
längre än den svage gör.
Nej den som ej följer med mängden
kämpar tills han slutligt dör.

Överlever gör den livsform
som förmåner passa sig.
Den som ej går mot en ny norm
den icket liknar mig.

Jag kom ej hit till världen för ett liv i evig tid
jag vet hur nederlaget väntar mig i brand och strid.
Men på den sista dagen lyder jag ej någon nöd
ty hellre dör jag levande än lever som en levande död.

Att tyst och stilla adaptera
fogligt böjd att passa in.
Det kan jag aldrig acceptera
den vägen är å icket min.

Jag kom ej hit till världen för ett liv i evig tid
jag vet hur nederlaget väntar mig i brand och strid.
Men på den sista dagen lyder jag ej någon nöd
ty hellre dör jag levande än lever som en levande död.

Levande död.

5. Tropaion

Jag står på knä vid platsen för min lägereld
Jag kokar köttet från en rykande trofé
Jag ger ett hell under stjärnklar öppen fell
Till den best som sitt liv tvinges ge
Jag bär en drift likt som Atila och Xenophon
I min pilbåge lever dess hamn
Hungern är min nemesis och min demon
Genom den har jag givits mitt namn
Tropaion, Tropaion
Tropaion, Tropaion
Kalaharis stäpp är en ogästvänlig plats
Men mitt hjärta är evigt just där.
Jag hör den vind som kallar till en ny strapats
Svarta döden är vad jag begär
Det södra korset tronar över blod och pil och Afrika
Över drabbningens sargade land
En hård hög dväljs i en bloddränkt historia
Så röd som Arfrikas virvlande sand
Tropaion, Tropaion
Tropaion, Tropaion
Tropaion, Tropaion

Stof en bloed, rooi sand
By die vuur stan die jagter met en skedel i sy hand
Stof en bloed, rooi sand
By die vuur stan die jagter met en skedel i sy hand

Tropaion, Tropaion
Tropaion, Tropaion
Tropaion, Tropaion

Stof en bloed, rooi sand
By die vuur stan die jagter met en skedel i sy hand
Stof en bloed, rooi sand
By die vuur stan die jagter met en skedel i sy hand

Stof en bloed rooi sand
Stof en bloed en rooi sand
By die vuur stan die jagter met en skedel i sy hand
Stoef en bloed rooi sand
Stof en bloed en rooi sand
By die vuur stan die jagter met en skedel i sy hand

6. Brännmärkt

Svartladdat tryck, en ful rubrik
Sen önskar massan se ett lik
En liten fågel viskade ömt
Sen var ditt liv totalt fördömt
Självkritiken är strypt, sanning sekundär
Så fungerar det här
Så vad begynt din svanesång
Ty fåren älskar undergång
Dom vill se mer av vad du gjort
Alla gamar flockas fort
Inget kittlar så fint som inkvisition
Underhåll din nation
Brännmärkt
Stungen av glöd
Brännmärkt
Fram till din död
Brännmärkt ?????
Brännmärkt Är du namnet som du fått
Se tysta tomma ögon som begapar dina steg
Och krökta feta läppar som beskyller
dig som vek och feg.
Hör fåren bräka samstämt om hur ondskefull du är
Nu kan dom alla fröjdas över skammen som du evigt bär
Det efterblivna ledet saknar insikt saknar vett
Men håller gärna klövarna på skaftet till det heta spett
Som bränner hål i huden innan resten
bränns på bål
Och bjälken …..
Häxprocesserna frodas, dom fortlever än
Och …
Brännmärkt
Stungen av glöd
Brännmärkt
Fram till din död
Brännmärkt ?????
Brännmärkt Är du namnet Är du namnet som du fått

7. Hymn

Ingenting är evigt och ingenting är vunnet i hemmets härd
Ingenting är givet till den som ej något ger
Igen ära dväljs under pläden som gömmer ett rostigt svärd
Meningen med livet är kampen om något mer
Finns det blott heder
så finns det nog hopp
än flyger örnen vid klipphällets topp
än flyger pilen och äran med den
än finns det barska och frostbitna män
Vita vidder väntar på dem som är redo att trotsa dem
Stora sjöfall vidar blott vyn för en överman
Hårda flider hindrar den väg som en dag skola leda hem
Ty ... som har viljan och de som kan
Finns det blott heder
så finns det nog hopp
än flyger örnn vid klipphällets topp
än flyger pilen och äran med den
än finns det barska och frostbitna män

Hornet emot skyn
Äran i syn

(Nyyyyaaaah!)
Det är tid att korsa haven
Fatta strängen greppa staven
Man får vila uti graven,
vid en svart och frusen grop
Vinden river
Havet svallar
Hör hur efterlivet kallar
Över benknotor och skallar
Emot nordan bit ihop

8. Förvildad

Gårdagen är glömd, oskulden förevigt gömd
Den nya tiden ställer nya krav.
Vad en gång var är icket mer
framledes skall det som sker
kräva mer än det fordom gavs.

Inga stigar leder till den ungdom som ej längre är
hädanefter väntar endast pliktens hårda sfär.

Veder kvickt idag är det som ej kan sövas ned
någonting förvildat, primitivt och rått.
Förhärdat grym är jag, beredd på allt jag prövas med
Det milda mot det vilda är förbytt, för gott

Här hjälps inga kval, här finns inga andra val
här piskar endast stormen emot hud.
När vargens vilda tjut varnar om ett torden slut
är korpens skratt ett ondsint förebud.

Skymningsljus nalkas över kala träd och frusen höst
Nattens väsen kallar med en isande röst.

Här hjälps inga kval, här finns inga andra val
här piskar endast stormen emot hud.
När vargens vilda tjut varnar om ett torden slut
är korpens skratt ett ondsint förebud.

9. Praetorian

Än kommer hunger, krig och sorger skall ni se
Än väntar många illdåd ivrigt på att ske
Än skall den björn som sov bli väckt och söka rov
Än kommer hydran att ånyo slå sin lov

Därför håller väringen en yxa i sin hand
Vakande och väntade, med vårdkasen i brand

Praetorian
Praetorian
Praetorian
Praetorian

Än kommer tid att ångra varje blek minut
Än skall man gråta för vart felaktigt beslut
Än skall vi höra symfonin från dödens järn
Än skall nog krigaren få blöda i sitt värn

Blicken emot gryningen, minen bistert hård
Redo närsom vargen ämna stryka kring din gård

Praetorian
Praetorian
Praetorian
Praetorian

Praetorian
Praetorian
Praetorian
Praetorian
Praetorian
Praetorian
Praetorian
Praetorian

10. Genom Allt

Ingenting är för givet, förgängligt är livet
Och mörkt som en kolsvart korp
Vår kamp är beständig, och marken oländig
Vårt hem äro blott ett torp
Men när jag ser dina vinterögons klara, blåa färg
Är jag säker och vet att viljan kan försätta berg

Genom allt
Genom natt, genom dag
Genom allt
Tvenne hjärtan, ett slag
Genom allt

Om allt är förbannat, då finns inget annat
Än trofasta andetag
Om ock världen brinner, och hoppet försvinner
Förbliver det du och jag
Liksom älven är blodet för ett plågat kveneland
Är din isblåa blick den kraft som styr min håg och hand

Genom allt
Genom natt, genom dag
Genom allt
Tvenne hjärtan, ett slag
Genom allt

Du vet att jag skådat mot avgrundens djup
Och stod som ett skälvande vrak
Vid kanten som vidrör det brantaste stup
Tills du gav mig hoppet tillbaks

Genom allt
Genom natt, genom dag
Genom allt
Tvenne hjärtan, ett slag
Genom-

Genom allt
Genom natt, genom dag
Genom allt
Tvenne hjärtan, ett slag
Genom allt

11. Röd Snö

Skuggor syns i månens sken
I issnön irrar fyra ben
Den ene kraxar ondsint hat
Den andre cirklar desperat

En bitter tår, en kylig blick
En beskhet i ett giftigt stick
Handen hårt kring skaftet höll
Den ena skuggan bruten föll

Den enes död, den andres dåd
När ingen kunnat visa nåd
Den enes blad, den andre drog
Och stack så att den förste dog

Man sökte då, man söker än
Den ene av de båda män
Som under månljus någonstans
Var part i denna dödens dans

Röd snö
Röd snö
Röd snö
Röd snö

En djup och sorglig avgrund dväljs i djupet av hans själ
Som suktande av hunger gör sin bärare till träl
Den växer liksom röta om den en gång slagit rot
Och bränner liksom feber, den som icket står emot

Det finns ej något motgift om den en gång sugit luft
Den krossar fröjd och lycka och den kväver sunt förnuft
Den har ej några gränser, den vill se hur bröder dö
Den besudlar andens renhet liksom blodet färgar snö

Vad stred de om, vad stred de för?
I kamp som dräper och förgör
Den ene har ej något kvar
Av det som nu den andre har

En har livet, en har dött
Där blodet runnit varmt och rött
En har mistat liv och guld
Den andre vunnit evig skuld

Röd snö
Röd snö
Röd snö
Röd snö

12. Lejonhjärta

Krigare bli vid din läst när häcklarna skrattar som mest
böj dig ej för hån eller för spe.
Svik ej dig själv och din tro, låt hatet och skratten bero
du ser vad andra icket vilja se.

Fåren hatar hedehunden ty han påminner fåren om en best
man vill ha honom gömd och bunden, hatad, hånad, skymd som pest.
Med huvudet långt ned i sanden i tron att faran inte finns
får väktaren blott kalla handen, alla blundar, ingen minns.

Lejonhjärtat slår när björnen står vid grinden
spring dit ej andra rår, låt oss spränga fram.
Känn dig hjärtats slag, känn den kalla vinden
den skall gry en dag förutan skuld och skam.

När tiden har kommit för strid blir häcklaren blyg som oblid
och söker skydd i skuggan av din sköld.
Låt honom göra sin bikt, gör sedan endast din plikt
imorgon väntar hungersnöd och köld.

Ja fåren hatar hedehunden för han minner dem ständigt om varg
men när vargen kommer vandrar hunden dit där vintern väntar kall.
Pöbeln har ej insett vikten att slå vakt om vad dom har
dom häcklar den som axlar plikten och hatar den som klingan drar.

Lejonhjärtat slår när björnen står vid grinden
spring dit ej andra rår, låt oss spränga fram.
Känn dig hjärtats slag, känn den kalla vinden
den skall gry en dag förutan skuld och skam.

Hedehund håll fast ditt vapen med skorpionens grepp av järn
men trots emot vidundergapen ställer vi oss till motvärn.
Ett lejon dväljs i varje hjärta som av frihetslängtan slå
som tyngt av sorger, ve och smärta ändock emot striden gå.

Lejonhjärtat slår när björnen står vid grinden
spring dit ej andra rår, kämpa eller dö.
Känn dig hjärtats slag, känn den kalla vinden
den skall gry en dag, gå leijonasydän.







RAUBTIER LYRICS