GRIMNER LYRICS

1. Res Er Mina Söner

Sedan det stora intet och sedan mina bröder och jag
Skapade detta hem, det hem som ni håller så kärt
Har även krafter funnits som svärtar ner vår själ
Varelser som ämnar sätta våra världar i brand

Se framför er, allt förgjort
Men det är ej för sent

En himmel av flammor över mark
Så karg och kall
En tid av blod, svek och död
Låt ert mod ta vid och fylla er med rus
Res er nu, mina söner, och kämpa
Dagen är ej slut

Uti riken två, i dvala
I skilda gudasalar
Yggdrasil som håller dem samman i gyllene skrud

Hör hur galdrar åter ljuder
Upp till envig de bjuder
Lyss hur Gjallarhornets toner ekar ut
Så res er nu, ni tappra söner, mot skyn

Sedan det stora intet eld har fötts av Surt den Svartes hat
Sol och stjärna skapade jag, den eld som brinner dag för dag
Det rike jag förvärvat skall sluka varje själ
Muspels söner res er nu, en tid för svärta är här

Se framför er, allt förgjort
När sot är allt som finns kvar
En himmel av flammor över mark
Så karg och kall
En tid av blod, svek och död
Låt ert mod ta vid och fylla er med rus
Res er nu, mina söner, och kämpa
Dagen är ej slut

2. Eldhjärta

Vinden är stilla
Galdrar är kvicka
Spinner sin trolldom
Striden gäckar, vansinnet
Växer inom mig
Ursinnet vaknar
Väntan alltför lång

Ty mitt hjärta är fyllt av eld
En flamma som aldrig får falna igen
Jag skall aldrig ge vika, här står jag fast
Och i hjärtat brinner elden vilt

Älvornas klagan
Vargarnas ylan
Ekar i kylan
Striden gäckar, vansinnet
Kallar från djupet
Björnhamn nu tagen
Jorden skakar

Ty mitt hjärta är fyllt av eld
En flamma som aldrig får falna igen
Jag skall aldrig ge vika, här står jag fast
Och i hjärtat brinner elden vilt
Ty mitt hjärta är fyllt av eld
Alltför länge i dvala, men nu är det nog
Jag står fast, inga vindar, regn eller storm
Kommer släcka denna eld igen

3. Nordmännens Raseri

Fimbulkylan biter kroppar klädda i stål och skinn
Vreden värmer krigarhjärtan, väckt av klingors sång
Var man som skådat Skulds väv nimmer i sitt sinn
Att trots att döden väntar skall de alla strida än en gång

Blickar av hat och agg mellan hövdingarna tu
Stormen sjunger om det slag som tar sin början nu

Vindarna kallar till gudars makt
En urgammal pakt, som deras förfäder bragt
Ett hav av oändlighet mellan de två
Som har förenats utav ödets hån

Nu ljuda Gjallarhornet, skakar dal och berg
Ett dån som utav Mjölner hörs när kämpars klingor dricker blod och märg

En sägen begynner nu, då slaget nått sitt slut
Vingar i fjärran skymtas mot solnedgångens glöd
Valfaders utsända skall på slagfält välja ut
Bland de krigare som tappert föll mot sin död

Vindarna kallar till gudars makt
En urgammal pakt, som deras förfäder bragt
Ett hav av oändlighet mellan de två
Som har förenats utav ödets hån

4. Enhärjarkväde

Tidens tand kallar oss från glädjens sal
Härjafader ger mod i barm, styrker oss

Enhärjar, rusta er!
Fatta mod, res er till kamp
Sjung vårt kväde

Enhärjar, res er igen, vår tid är ej slut
En gång har vi fallit ned, men nu strider vi igen

En sista strid, skänk ditt liv till Allfader vis
Alla fränder omkring dig redo står

Enhärjar, vandra ut!
(Sjung vårt kväde)
Ingenting kan stå i vår väg
Hör vårt stridsrop

Enhärjar, res er igen, vår tid är ej slut
Vårt öde väntar oss vid Bifrosts ände

5. Midgård Brinner

Det är dags, låt oss vandra mot Muspelheim
(Låtom oss dräpa varje son)
Tiden är nu, låt mig höra er
(För Asgård och Midgård, för vår värld)

Vi har väntat så länge på denna dag
(Då gudar och män går ut i kamp)
Mot en fiende av sot, eld, styrka och hat
Skona ej någon, krossa alla

Midgård brinner
Och skriken hörs
Genom alla världar

Elden stiger upp mot skyn
Dräpta krigare i dyn
Se Muspels flammor sprider sig
I allt som en gång var
Här i människornas värld
Skall vi mötas, skall de dö
Eld och is de ger och tar

Tusende jättar, en väldig här
(De Muspels flamma i hjärtat bär)
Deras dånande steg Midgård förtär
Himmelen delas, åskan skallar

Midgård brinner
Och åskan hörs
Genom alla världar

Elden stiger upp mot skyn
Dräpta krigare i dyn
Se Muspels flammor sprider sig
I allt som en gång var
Här i människornas värld
Skall vi mötas, skall de dö
Eld och is de ger och tar

6. Vargarnas Tid

Fimbulvintern är kall och hård
Korpsvarta skyar över ett land av hat
(Land av sorg)
En plåga skänkt av ödets nyck
Och broder sätts mot sin broder
Blodsband brister i kylan

Brustet är bröders band

Hate och Skoll stiger upp
Och slukar Måne och Sol

Outhärdlig frost
Ett mörker för evigt
Minnet av vårt hopp bleknar bort
Vargarnas tid

Kval och vemod fyller våra liv
Frostens klinga sänder oss ned mot dödens sal
(Helheim!)
Isvind ylar i kör med vargarna
Hrimtursar vandrar från Jotunheim
Och marken skakar

Stjärnorna faller ned

Hate och Skoll stiger upp
Och slukar Måne och Sol

Outhärdlig frost
Ett mörker för evigt
Minnet av vårt hopp bleknar bort
Vargarnas tid

Hate och Skoll stiger upp
Och slukar Måne och Sol

Outhärdlig frost
Ett mörker för evigt
Minnet av vårt hopp bleknar bort
Vargarnas tid

7. Mörkrets Hem

Jag vaknar upp, nattens täcke tungt
Få ljud hörs under månens sken
Uti en dal, likt Audhumblas bädd
Inget minne utav färden hit

Likt Hels hand griper kylan mitt sinn
I mörkrets skrud dväljes mången oting

Jag vandrar runt, rädslan stiger fort
Men jag finner en uråldrig port
Den leder ned till jordens hjärta
Jag följer gången, frusen till min märg

Men väsen bodde där i mörkret
Av blodtörst fött

Mördarfolk, utan samvetets kval
Inget mer än bara ondska kvar
Om du vågar gå in där i mörkrets hem
Kommer Drauger bli din död

En skepnad reste sig över mig
Ett vidunder med mordisk blick
Fördömd att leva i jordens famn
Ingen nåd i dess ögon fanns

Jag sprang för livet, driven av ren skräck
Följd av styggelsens steg

Mördarfolk, utan samvetets kval
Inget mer än bara ondska kvar
Om du vågar gå in där i mörkrets hem
Kommer Drauger bli din död

Övermannad av döda ting
De rev och slet, de högg och bet
Jag blev där lämnad, blödande och svag
Jag kände min livslåga falna

Min kropp är sargad, min törst för levandes blod
Och Valhall stängs för mig

Mördarfolk, utan samvetets kval
Inget mer än bara ondska kvar
Om du vågar gå in där i mörkrets hem
Kommer drauger bli din död
Dömd att vaka i evig tid
Det har blivit min sista lott
Om du vågar dig in där i graven min
Kommer Drauger bli din död

8. Etter Och Flammor

Sol, måne och stjärnor dör
Lägger Yggdrasil i evig skugga
Berg rasar samman, hoppet släcks
Träden faller, vågor piskas
Hör klangen när bojor brista
När allt som varit fjättrat bryter sig loss

Orm och ulv nu reser sig
Och regnet föll

Etter och flammor nu sprider sig
Nagelfar seglar ut
På vågor från ormen som vrider sig
I askan går Loke fram

Fenris käftar vidgar sig
Mot himmel och mot mark
Deras dån skär fåror i världars allt
Midgårdsorm
Nagelfar
Fenrisulv rämnar himmelen
Där ur rider Muspels söner fram

Gastar och vålnader nu samlar sig
Till de som bringar undergång
Till Muspels här

Etter och flammor nu sprider sig
Nagelfar seglar ut
På vågor från ormen som vrider sig
I askan går Loke fram

Nu sluts de samman, de som skall bringa död
Orm, ulv, tursar, bringar världar och liv på fall

9. Muspelheims Härskare

Med sitt svärd av lågor
Är han Jordens baneman
Surt, den svarte stiger vid början på Ragnarök
På sin tron i Muspelheim
Sitter han och väntar
På den dag då elden skall släcka alla liv

Surt skall slåss i den sista striden
Frej skall han dräpa utan nåd
Med Muspelsönerna bakom sig
När Jordens tid är förbi
Surt skall slåss i den sista striden
Segrande går han ur slagets eld
Då skall slutet firas
Och världarna nio sätts i brand

Av gudar är han fruktad
Han som kan ge död till allt
Jätten som är mäktigast av alla varelser
Hans hem det står i ständig brand
En överjordlig hetta
Bara eld kan överleva i hans Muspelheim

Surt skall slåss i den sista striden
Frej skall han dräpa utan nåd
Med Muspelsönerna bakom sig
När Jordens tid är förbi
Surt skall slåss i den sista striden
Segrande går han ur slagets eld
Då skall slutet firas
Och världarna nio sätts i brand

Nu är slutet nära
Surt förbereder sig
Att med sitt kära svärd
Bränna allt till aska

Surt skall slåss i den sista striden
Frej skall han dräpa utan nåd
Med Muspelsönerna bakom sig
När Jordens tid är förbi
Surt skall slåss i den sista striden
Segrande går han ur slagets eld
Då skall slutet firas
Och världarna nio sätts i brand

10. Frost Mot Eld

Eld som glöder, värmer, bränner
Frost som kyler, biter kall
Ensamt stå de lugna, tysta
Ej vet de vad som komma skall
Men när de möts, då startar striden
Likt krigare de kämpar grymt
De ångar, fräser, spottar, ryker
Tills ångan stiger och striden skymt

Jorden skälver när Midgård brinner
Einhärjar stiger fram
Frosten biter ej Muspels söner
Som vandrar med tunga steg
Ur askan sprungna, i eld blev döpta
Svarta flammor som slickar mark
Elden bränner ej Odens söner
Då galdrar ristar nid

Åskan ljuder från nord till syd
När flamma slår mot is
Sol har slukats, mörker fallit
Den stora ulven har släppts loss

Einhärjar vandrar framåt mot tidens sista slag
Där krafter möts och släcker liv
Till dödens toner
Surts söner bränner livet ur Mannheims kalla mark
Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld

Vintervinden griper tag i alla kämpars hjärtan
Gudar skådar från helig mark
Alla världar fylls av ändlös fruktan

Gudar, skänk oss era krafter
Till frost och eld

Efter allt som förtäljts och efter allt som gjorts
I Muspelsöners spår syns endast aska och sot
När världar brunnit, domen gavs av frost och eld
I dödens tomma, kalla däld

Einhärjar vandrar framåt mot tidens sista slag
Där krafter möts och släcker liv
Till dödens toner
Surts söner bränner livet ur Mannheims kalla mark
Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld
Einhärjar vandrat framåt mot tidens sista slag
Där krafter möttes, släckte liv
Till dödens toner
Surts söner brände livet ur Mannheims kalla mark
Nu rämnar varje värld i en storm av frost och eld





GRIMNER LYRICS